Vaggan för en miljardindustri

Ingen vet hur, när eller var golf uppfanns. Troligen uppstod sporten - som ju trots allt grundar sig i det förhållandevis enkla konceptet att peta en boll ned i ett hål i marken - på flera olika platser i världen samtidigt. Likväl är det Skottland i allmänhet och St. Andrews i synnerhet som har kommit att ses som vaggan för det tidsfördriv som idag är en miljardindustri, med en årlig omsättning av 100 miljarder kronor bara i försäljning av golfutrustning och över det dubbla i golfturism jorden runt. Det var dock en annan form av turism som först satte St. Andrews på världskartan.

Dagens St. Andrews fick sin första helgedom redan under 700-talet, då Óengus I, kung över folkgruppen pikterna, lät bygga ett kloster som härbärgerade flertalet reliker från aposteln Andreas. Klostret kom att byggas ut (samt plundras av vikingar) i flera omgångar. Dess renommé steg betydligt då drottning Margareta av Skottland lät anlägga en gratis färja tvärs över floden Forths mynningsvik norr om Edinburgh, och kulminerade i bygget av den enorma 1100-talskatedralen som under medeltiden var ett av Europas viktigaste pilgrimsmål.

– Samtidigt som man började bygga katedralen, donerade kungen all den omgivande marken till lokalbefolkningen, berättar Stephen Hotchkis som är golfguide på St. Andrews Links som golfanläggningen heter.

Tidigare tillhörde all mark kungen, och därmed även dess gräs, träd och villebråd, men nu blev det fritt fram för allmänheten att jaga kaniner och att låta boskap beta på området. Det är inte orimligt att tänka sig att uttråkade herdepojkar började sparka stenar ned i kaninhål.

Gärna golf men aldrig på en söndag

Exakt hur och när pojklekens betesmark förvandlades till en regelrätt golfbana är dolt i historiens dimma. Däremot vet vi att kung Jakob II av Skottland 1457 förbjöd St. Andrews befolkning att spela golf. Unga män förlorade alldeles för mycket tid på det meningslösa tidsfördrivet, ansåg Jakob II, och beordrade dem att istället träna bågskytte inför kommande kungliga konflikter.

Förbudet varade fram till 1502, då Jakob II:s sonson Jakob IV fick för sig att prova sporten och snabbt själv blev en hängiven golfare. Därefter kunde St. Andrewsborna åter golfa fritt i ett halvt sekel, då det var ärkebiskopens tur att lägga sig i: I ett privilegiebrev från 1552 fastslås visserligen lokalbornas rätt till att spela golf på stadens golfbana - men aldrig på en söndag. Och den regeln gäller än idag.

På söndagar förvandlas den välansade golfbanan Old Course till en allmänning där folk samlas på sina picnicfiltar och leker med sina barn och hundar. De sistnämnda är för övrigt alltid välkomna med ut på rundan.

– Du måste förstås ha dem kopplade och plocka upp efter dem, säger Stephen. I övrigt är det är inga som helst problem. Vissa människor tränar rentav hundarna i att leta upp bortslagna bollar!

Populär bana bland golfturister

Katedralen må numera ligga i ruiner och aposteln Andreas reliker har sedan länge flyttats till Edinburgh, men än idag är St. Andrews ett vördat pilgrimsmål bland golfturister. 2 000 golfentusiaster vallfärdar varje vecka till det lilla samhället med 18 000 invånare, vilket årligen genererar 317 miljoner pund, eller 4 miljarder kronor, till kuststaden.

Det är nämligen inte bara Old Course status som världens äldsta golfbana som gör St. Andrews Links anmärkningsvärt, utan också dess företagsform. Stadens golfkomplex, som idag omfattar hela sju olika banor, ägs nämligen vare sig av ett företag eller en privatperson, utan av lokalborna själva. Golfanläggningen drivs som en välgörenhetsorganisation där all vinst återinvesteras i golfbanorna, i bevarandet av den känsliga kustmiljön och i främjandet av lokalt golfspelande.

Gratis golf för lokala pojkar och flickor

Den golfakademi som grundades 1993 är gratis för lokala flickor och pojkar, samtidigt som lokalborna bara betalar en bråkdel för att gå en runda jämfört med tillresta turister.

– Jag betalar 370 pund om året, berättar Stephen. Då kan jag spela varenda dag, om jag vill. För andra människor kostar en enda runda 340 pund. Om du inte reser med en golfresebyrå, då får du betala 5 600 pund!

En veckolång, organiserad golfresa är dessvärre den enda garantin för att få spela på just Old Course. Annars skall man också ha en ofantlig tur för att komma över en så kallad greenfee. En fjärdedel av alla starttider hamnar hos väletablerade golfresebolag. En fjärdedel går till lokalbornas sex privata klubbar.

Resterande greenfees fördelas via ett lotteri, två dagar innan speltiden, vilket förstås innebär att ett stort antal tillresta turister får nöja sig med ett besök vid det 19:de hålet - golfslang för närmaste pub! 

– Vi får 15 gånger fler besökare än vad vi har starttider, säger Stephen Hotchkis. Alla går ut i fyrboll. Fram till 2024 kunde singelspelare inte ens delta i lottningen. Folk låg och sov på asfalten utanför klubbhuset i förhoppningen om att kunna slinka med tre spelare som hade en plats över!

Världens äldsta golfbutik

Det finns dock ytterligare ett rekordföretag i St. Andrews som man inte behöver någon biljett till: världens äldsta golfbutik. Tom Morris Golf Shop grundades 1866 av en av pionjärerna inom professionell golf, som vid sidan om sitt spelande också var en högt ansedd banarkitekt, greenkeeper samt boll- och klubbtillverkare.

Även om golfbutiken idag har döpts om till The Open Store och drivs av samma välgörenhetsorganisation som håller i hela golfkomplexet, bor Tom Morris barnbarns barnbarn Sheila Walker än idag på övervåningen, med utsikt både över det 18:e hålet på Old Course och det legendariska klubbhuset för Royal & Ancient Golf Club, där dagens regler för golf nedtecknades 1897.

Fotgängare har företräde

Dimman har äntligen lättat och vi stannar upp för att kontrollera att kusten är klar - i dubbel bemärkelse - innan vi korsar Old Course på väg tillbaka till utgångspunkten för vår vandring.

– Det här är den enda väg i världen som korsar en större golfbana där fotgängare har företräde. Ändå gör man bäst i att invänta tecken från greenkeepern, säger Stephen Hotchkin och gestikulerar mot mannen som viftar fram oss samtidigt som nästa trupp motionärer kommer släpande på sina tunga golfbagar.

En lång rad av bilar har blivit synlig längs gatan som kantar det 18:de hålet. När vi förhör oss om visdomen i valet av parkering, skrattar Stephen.

– Det är främst turister som parkerar här, säger han och ler illmarigt. Det går alltid utmärkt att hitta en plats och det är dessutom gratis. Det finns en anledning till det. Alla lokalbor parkerar på nästa gata, även om det kostar pengar. Det blir billigare i längden.