Sportlovet – från kolransonering till friluftsliv

Sportlovet härstammar från det så kallade kokslovet som infördes av Bränslekommissionen 1940. Skolorna under den här tiden värmdes upp av antingen kol eller koks som under andra världskriget ransonerades kraftigt. För att spara på koks- och kolkostnaderna beslutade man att stänga skolorna under en vecka. För att skolbarnen då inte skulle gå sysslolösa anordnade Idrotts- och friluftsstyrelsen olika aktiviteter, fokuserade på friluftsliv och vintersporter av olika slag med målet att ”(…)förskaffa den lediga ungdomen sysselsättning, sol och kroppsrörelse” som man skrev i en broschyr från 1941. Namnet sportlov  kommer alltså ifrån dessa friluftsaktiviteter. Skolbarnen kunde ta del av aktiviteter såväl hemma i staden – då det var främst skolor i städerna som omfattades av lovet eftersom man ansåg att stadsbarnen behövde frisk luft – eller till exempel i fjällen vilket är vanligt idag. Man kunde även få åka på mer kulturella resor som till Stockholms Slott och även idag har museer och kulturarvsinstitutioner stora besökarantal under skolloven.

Se en film om hur Stockholmarna fick sitt kol och koks 1915 från OK:s historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria:

Under 1950-talet lade skolhälsovården till medicinhygieniska skäl för ett skollov under senvintern. Man menade att man på så sätt kunde minska mängden och spridningen av infektioner under just den tiden av året. Det är mot slutet av 1950-talet som Skolstyrelsen ger sanktion för sportlovet som då blir ett nationellt skollov.

Idag infaller sportlovet olika datum beroende på var i landet man bor men alltid mellan vecka 7 och 10.

Text: Bodil Hasselgren