Semper – vällingen som blev bestående

Välling är traditionellt en blandning av mjöl och mjölk, i pulvervällingens fall blir det vasslepulver och skummjölkspulver blandat med olika mjölsorter, mineraler och vitaminer. Havresikt för de minsta, majs för glutenallergiker och olika fullkornsblandningar för de äldre barnen. Den som är rutinerad förälder kan snabbt skaka ihop ljummet vatten och pulver utan att det blir klumpar. Men det finns färdigblandade produkter också.

Pulvervälling är ingen svensk innovation. Schweiziska Nestlé, som är en av världens största livsmedelskoncerner, började faktiskt redan på 1860-talet sin bana med modersmjölksersättning, en blandning av komjölk, mjöl och socker som räddade många barn när mamman inte kunde amma. Apotekaren Henri Nestlé blev sedan en föregångare inom konsumentmarknadsföring och hans företag en världskoncern i livsmedel.

Men tiderna har förändrats. Bröstmjölksersättning till barn under 6 månader får inte längre, baserat på en WHO-rekommendation, marknadsföras aktivt. Det bästa för små barn näringsmässigt är amning, anser läkarvetenskapen. Det är bara när amningen har misslyckats som det kan bli aktuellt med ersättningsprodukter, ordinerade av barnavårdscentralen. Semper har förstås ett sådant sortiment. Vällingen är desto mer synlig i produktreklamen. WHO-reglerna kom efter Nestlés omdiskuterade marknadsföring av mjölkersättning i utvecklingsländer där rent vatten är en knapp vara.

Torrmjölk var basen

Svenska Semper eller SMP grundades av andra skäl än sug efter barnmat. En av den tidens främsta konsumentföretagare, Axel Wenner-Gren, upptäckte att det fanns efterfrågan på mjölkpulver utomlands. I en tätort i Skåne, Rydsgård, lade samtidigt en driftig kvinna grunden för Sempers innovativa historia. Fru Ninni Kronberg hade, efter flera års experimenterande, utvecklat en ny metod för torkning av mjölk. Hon hade utvecklat en ganska komplex process som förvandlade sex–sju liter mjölk till ett kilo pulver, lätt att transportera och förvara även i varmare klimat.

Kronberg ville få ut metoden på marknaden och kontaktade år 1937 direktör Rolf Forshell som i sin tur kontaktade Axel Wenner-Gren. Två år senare startade WennerGren Svenska Mjölkprodukter AB, SMP, sedan benämnt Semper. Wenner-Gren lät bygga en fabrik i Kimstad i Östergötland till vilken han köpte skummjölk från olika mejerier. Vid produktion av mjölkpulver sätter man då till vegetabiliskt fett.

Då, 1937, producerade lantbruket betydligt mer mjölk än vad allmänheten drack; ibland kunde halva levererade volymen gå i retur och bli kalvmat. Trevligt för kalven, men dyrt för bonden. Och för samhället: Kronbergs metod att ”konservera” mjölk fick därför statsunderstöd. Slutprodukten nådde affärerna i pappersförpackningar, som ”mjölk i paket” som inte behövde förvaras i kyla.

Europa behövde barnmat

Två år senare bröt andra världskriget ut, och tänkt export ersattes av beredskapsleveranser i betydligt mindre volymer. År 1941 möter vi så för första gången begreppet ”välling”, i en försändelse från Semper till Statens institut för folkhälsa. Nu låg produkten slutligen rätt i tiden. Efter krigsslutet var Europas behov av enkel barnmat stort, och exporten gick för fullt.

Efter kriget byggdes en storskalig fabrik i hjärtat av Falbygden, där människor hållit mjölkkor i tusentals år. Från Götene lanserades sedan modermjölksersättning och barnvälling som några av de tidigaste produkterna av försäljningsdirektören och senare vd:n Sten Pagmar.

Företaget lanserade därefter flera olika produkter, vilka gjorde succé på marknaden, bland annat halvfabrikat för bageriindustrin och mjukglass. Sempers produktutveckling byggde på samarbete med forskare och vetenskapsmän. Företaget ville dock lyckas fullt ut på barnmatsmarknaden genom att skapa ett komplett sortiment av burkbarnmat. Därför inleddes ett samarbete med konservföretaget Felix i Eslöv, i dag Procordia Food. Sempers burkbarnmat började säljas år 1960. Samarbetet med Procordia Food kvarstår ännu i dag, och nya barnmatsrecept anpassas i provköket efter 2010-talets smakpreferenser.

En förklaring kan ges av att den blivande konkurrenten Findus (kort för fruktindustrier) hade fått fart under chokladföretaget Marabou med först konserverade och sedan djupfrysta grönsaker. Man gick också in på vällingmarknaden kort efter Semper. Bakom Marabou stod snart det internationella Nestlé.

Svenska bönder blir delägare

Varumärket Semper som betyder ”alltid” på latin inregistrerades redan 1953, och hela företaget bytte namn tio år senare. Hälften av aktierna hade då sålts till bondekooperationens mejerier, eller Mjölkcentralen som det då hette. Mjölkcentralen köpte också resten av aktierna i Semper.

Semper breddade sortimentet kraftigt. I konsumentsektorn kom ost till, exempelvis Kvibille, liksom marknadsföring av Frödinge ostkaka. Man sålde också djupfryst färdigmat till sjukhus, och mjölkpulverprodukter till annan livsmedelsindustri. Nutritionsprodukter, glutenfritt och olika hälsoprodukter låg i tiden och Semper var med sin tid. Kampen på barnmatsmarknaden hårdnade när hälsofrågor och miljöhänsyn vägde allt starkare. Semper hade tidigt mött utvecklingen genom att skapa en Semperfond för näringsforskning, stödja barnmedicin och dessutom veterinärmedicinsk forskning. En skrift med titeln Att amma från 70-talet vittnar om känsligheten för diskussionen om amningens betydelse för barnhälsan.

Med 1990-talet kom de många finansaffärerna och Semper stod inte utanför. Först slogs företaget samman med ett annat i mejerikoncernen som nu hette Arla. Men detta företag delades upp igen när Arla och danska MD bildade storkoncern 2004. Två år senare var det dags för schweiziska livsmedelskoncernen Hero och utköpsbolaget Triton att göra en tidstypisk affär.

Semper är därför tillbaka som självständigt bolag med fokus på barnmat och glutenfritt, med schweizisk ägare och schweizisk huvudkonkurrent – Nestlé. Att man dessutom har flyttat in i Marabous gamla lokaler i Sundbyberg gör att man påminns om det klassiska franska ordspråket. Plus ça change, plus c’est la même chose (ju mer saker förändras desto mer förblir de vid det gamla).

Företagshistoria 2012:2

Text: Ronald Fagerfjäll är författare och ekonomijournalist. Han har tidigare varit chefredaktör för Affärsvärlden och skrivit flera böcker om näringslivshistoria.