Omtanke och välfärd

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1949:8-9.

Kontakten mellan ett företags chef och dess personal har en stor betydelse. Nordiska Kompaniets anställda har haft för­månen arbeta under ledning av en chef som förstod värdet av denna kontakt. Generalkonsul Josef Sachs intresserade sig mycket för sin personal och detta hans intresse omfattade såväl den unge nytillträdande adepten, den något erfarne med­arbetaren, som den vilken av åldersskäl snart skulle lämna sin tjänst, ja även pensionären. Trots det stora antalet anställda kände han förvånansvärt många bland dem. Och icke endast till namn och utseende, han fick snabbt en uppfattning om dem som medarbetare i det stora företaget. Någon gång kanske för ögonblicksbetonad, beroende på hans kända "tur" att ofta komma vid en situation som aldrig förr eller åtminstone sällan förekommit och som kanske gav generalkonsuln en felaktig uppfattning om den anställde. Men i sådana fall revi­derade han snart sin uppfattning. Om denna sin "tur" var gene­ralkonsuln väl medveten och vid flera tillfällen skämtade han därom.

Vikten av gedigen utbildning

Han ivrade för att personalen skulle få en gedigen utbildning. Givetvis insåg han fördelen därav för bolagets egen del. Men jag vågar säga att han i ännu högre grad intresserade sig för att den yngling eller flicka som trädde in i affärslivet skulle bliva väl rustad och utbildad för att på bästa sätt kunna fylla sin plats, antingen nu denna blev i NK eller något annat före­tag. Men även för den som redan börjat sin bana skulle finnas möjligheter att ytterligare förkovra sig genom studier eller even­tuellt genom utlandsvistelse. De s. k. handelsskolor som funnos vid sekelskiftet och de närmaste årtiondena därefter meddelade nästan uteslutande undervisning i kontorsämnen, eventuellt utökad med en enkel kurs i varukännedom. Denna bestod då av en schematisk framställning av hur en 2-, 3- eller 4-skaftad vävnad eller "kypert" var beskaffad samt några mycket knappa upplysningar om glas, porslin och olika sorters skinn. Undervis­ningen i varukännedom, där denna förekom, leddes ofta av en tulltjänsteman, som visserligen var van att "'räkna trådar" men eljest hade föga sinne för de olika kvalitéerna och deras använd­barhet och benämning.

Text: Rudolf Delang

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1949:8-9.