Olof Aschberg

En annorlunda företagare i Stockholm under det tidiga 1900-talet var ”den röde bankiren” Olof Aschberg (1877–1960).

1912 grundade han Nya Banken (vanligen kallad ”Arbetarbanken”) för att underlätta arbetarrörelsens kapitalförsörjning.

Aschberg var finansiär bakom flera arbetarägda företag, bland annat fotogenkökstillverkaren Radius i Stockholm, som 1913 hade bildats av arbetare vid fotogenköksfabriken Primus i samband med en långvarig strejk på detta företag. Bland dem som tecknade aktier i Radius hörde bland andra LO-ordföranden Herman Lindqvist, den socialdemokratiske partiledaren Hjalmar Branting samt bokförläggarna Karl-Otto och Tor Bonnier.

Relationer till Sovjet

Olof Aschberg var också engagerad i många fastighetsaffärer. Omkring 1920 sprack många av hans vidlyftiga spekulationsaffärer och Nya Banken fick träda i likvidation. Aschberg utsattes för hård kritik och ett par ledande män inom arbetarrörelsen, däribland Herman Lindqvist, fick lämna sina poster på grund av inblandningen i härvan. I stället etablerade Aschberg nära finansiella relationer till den nya Sovjetstaten. Men hans tillgångar i Sovjetunionen konfiskerades efter Lenins död 1924.

I Sverige utsattes Olof Aschberg för hård kritik från många håll: från dem som ogillade hans stöd till Sovjet och arbetarrörelsen, från dem som hade drabbats av hans spekulationsaffärer och från dem som slöt upp bakom den växande antisemitismen. År 1926 emigrerade han därför till Paris. Det slott som där blev hand bostad donerades 1950 till den svenska arbetarrörelsen i form av en stiftelse, Institut Hjalmar Branting.