Ur NK:s personaltidning 1929: NK Livsmedel blir NK-Livs

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1929:5 (årgång 3).

För någon tid sedan, närmare bestämt fredagen den 26 april, hade disponent Oldenburg inbjudit hela livsmedelsektionen till en enkel middag å Terummet, för att på ett gemytligt sätt låta personalen få kännedom om de förbättringar, som vidtagits visavi telefonförbindelserna från och till Livsmedel.

Middagen blev mycket munter och glad, och aptiten var god. Ja god är kanske ett väl svagt ord. En sådan aptit får man inte bara av mycket arbete - därtill fordras något så aptitretande som en middag ordnad av disponent Oldenburg.

Och så började då förhandlingarna med ett inledningsanförande av disponent Oldenburg, vari han uttalade den förhoppningen, att elen inmundigade måltiden gjort sinnena mottagliga för dryftande av da­gens fråga - den nya telefonförbindelsen. Det hade nämligen efter oändligt stora an­strängningar lyckats att få livsmedelsav­delningens telefoncentral ordnad fullt mo­dernt och praktiskt, såväl för kunder som för personalen. År efter år hade livsmedels­avdelningarna gått framåt och till följd därav har telefoncentralen ansträngts mer än vad den kunnat tåla vid och många klagomål ha anmälts, avbrutna samtal och svårigheter att komma fram.

Ansträngningarna att avhjälpa dessa olägenheter ha resulterat i en livsmedels­växel, som gjorts helt oberoende av order­upptagningen och även av stora växeln å 2 tr. Namnanropet har samtidigt ändrats till "N.K.-Livs" (istället för "N.K.-Livsmedel"). Hr Oldenburg hoppades att vi skulle få ha detta namnanrop ifred utan ytterligare imitationsförsök från företag i samma bransch.

Till detta fogade disponent Oldenburg elen förhoppningen att telefonapparaterna i fortsättningen icke skulle komma att an­ses som okänsliga och mekaniska maskiner utan behandlas lika varsamt som lindebarn (Disp. Oldenburg sade visserligen "som ens mest omtyckta detaljer i hemmet", men är det inte samma sak? Red.) En telefon kan nämligen ej fungera oklanderligt om man t. ex. slänger på luren, så att apparaten åker i golvet.

Sedan övertog vår Överste telefonist, Int. Gramer, ordet. Han framhöll i sitt föredrag inledningsvis en del av de olä­genheter, som vidlådde linjeväljarsystemet, bl. a. svårigheten att få personalen att ringa av ordentligt. Den kunde t. o. m. gå så långt att kunder efter att ha ringt till Livsmedel sedan ej kunnat använda sina apparater på en god stund, då dessa allt fortfarande stodo inkopplade till N.K. Livs­medel. En annan synnerligen starkt bidra­gande orsak till omläggningen var även, att orderkontoret på samma gång funge­rade såsom telefonväxel och ordermot­tagare. Endera måste telefontjänsten eller ordertjänsten bli lidande och det blev som regel elen förra.

Det nya telefonsystemet har en växel, med ett orderkontor, vilket senare uteslu­tande sysslar med ordermottagning. Man har emellertid därvid fått frångå den vid det ursprungliga systemet starkt åtrådda möjligheten att från avdelning till avdel­ning kunna vidarebefordra en kund.

I fortsättningen lämnade Int. Gramer en beskrivning över hur det nya systemet skulle skötas - därvid biträdd av Ingenjör Broström, som i så många år på ett ovan­ligt älskvärt sätt stått oss bi vid omänd­ringar och reparationer. Varje avdelning har nu till sitt förfogande två apparater - en vanlig och en linjeväljare. Den van­liga telefonen användes för att emottaga samtal utifrån och linjeväljaren för omkopplingar av kunder samt samtal ut på sta'n. Interurbana samtal behandlas precis mm förut, dock med elen skillnaden att livsmedelsväxeln själv tar hand om dem.

Förbindelsen mellan livsmedelsavdelningar­na och husets övriga avdelningar sker som förut, men kunderna kunna ej längre koppl­as från stora växeln till Livsmedel utan få ringa om och därvid begära "N.K.­-Livs."

Både kunder och anställda ära mycket tacksamma och belåtna med omändringen och stora växeln får så småningom en välbehövlig avbelastning.

Till slut återgiva vi några nyttiga råd vid telefonering, vilka Int. Gramer passade på tillfället att servera och som böra beaktas av hela personalen .

1) Svara genast vid signal; gör Ni ej detta uppehåller Ni telefonisten onödigt länge och irriterar kunden.

2) Svara icke hallå, utan vara med att uppgiva Er avdelnings namn och gärna även Ert eget.

3) Om det frågas efter någon annan å avdelningen, på ropa ej endast ut veder­börandes namn och låt mikrofonen ligga avlagd, utan övertyga Eder även om att han hört Eder kallelse. Begär kundens nummer om alla äro upptagna .

4) Då Ni själv ringer upp i telefonen, så vänta inte, att telefonisten skall kunna svara redan imman Ni ringt. Hon kanske just kopplar ett annat samtal. Slå och trum­ma ej på telefonklykan. Detta har nämligen ingen som helst betydelse för snabbare ex­pediering, enär telefonisten aldrig kan se i växeln hur otålig Ni är.

5) Då Ni själv haft ett samtal och ome­delbart vill ringa igen, så dröj 15 sek. in­nan Ni åter lyfter mikrofonen, ty den ti­den behöver telefonisten för att koppla ned det föregående samtalet. Det tar mycket längre tid om Ni ideligen, ideligen lyfter på mikrofonen med ett par sekunders mel­lanrum. Hela denna tid står nämligen det förra samtalet kvar.

6) En telefonapparat far i likhet med allt annat illa av att behandlas vårdslöst. Det går inte fortare att kasta mikrofonen på klykan än att lägga dit den, ty i regel hamnar den bredvid och det tar mycket längre tid att ta upp den från golvet. Dess­utom far apparaten illa därav, vilket Ni själv blir den mest lidande på, då en trasig telefon gör arbetet tyngre.

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1929:5 (årgång 3).