Ur NK:s personaltidning år 1932: Chefen tackar 1932

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1932:2 (årgång 6).

Generalkonsul Josef Sachs är en man, född med gåvan att bli populär. Och det är av vikt för en varuhusledare. Generalkonsuln är populär hos sitt folk i NK och blev det nog ännu mer efter sitt tacktal till personalen för gåvan till högtidsdagen.

Vi stodo samlade så gott som allesamman i Ljusgården en kvart innan huset öppnades för kunder. Uppe i gallerierna syntes en rad lustiga kork- och sockerbagarmössor, nere i Ljusgården stod personalen och väntade på chefen. Och chefen kom. Chefen tackade för gåvan, höll i tio minuter ett tal - trevligt. elegant, tänkvärt - med all elen säkerhet en chef kan ha, som känner sitt folk till sista man och kän­ner värdet av att kunna stå inför det som en människa in för människor.

Tiderna äro hårda och svåra, en ekonomisk kris har svept över hela världen och sträcker sin arm ända upp till vårt land. Det är inte lätt att vara ledare för ett affärsföre­tag i sådana tider. Det är på chefen alltsammans vilar, tyng­den, bördan, ansvaret. Så tänkte vi, när vi sågo upp mot chefen, som stod där och talade till oss. Vi lita på honom. Det har varit svåra tider förr för Sverige och vårt varu­hus. Även då har generalkonsul Sachs stått vid rodret, styrt sitt skepp och lotsat det med klok beräkning genom bränningarna, klarat grunden och blindskären. Det är en gammal säker skeppare, som har hand om NK-skutan, ingen nyutexaminerad, ung, djärv och oförvägen kapten, som har slumpen till kompass och som vågar en dust med hav och storm för äventyrets egen skull.

Vi äro besättningen, chefen kaptenen. Så länge kaptenen har manskapets förtroende och absoluta tillit är det ingen fara för skutan. Den klara vi tillsammans.

»Ni får dras med gubben ännu ett tag». Den kaptenen är en dålig kapten, som först hoppar i räddningsbåten då sjön slår över däcket. Står kaptenen på bryggan och man­skapet på sina poster, är stormen bara halv storm.

Firmans välfärd är vår välfärd. Chefen har styret i sina säkra erfarna händer. Vi lita på honom.

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1932:2 (årgång 6).