Näringslivets förindustriella villkor

För handelshus och köpmän, liksom för hantverkare, manufakturister och fabriksidkare, kunde ett oskickligt spekulerande leda till att inte bara företaget gick i konkurs, utan att hela familjens förmögenhet försvann. Familj, släkt och försörjning var nära sammankopplade, om än på lite olika sätt beroende på näringsgren och hur verksamheten reglerades.

Det förindustriella samhället präglades av en syn på samhällsekonomin som ett nollsummespel eller ett slutet system: om någon fick mer, fick andra mindre. Stabilitet och balans mellan samhällssektorerna var den ekonomiska politikens mål – i den mån man kan tala om ett sådant. En långsiktigt hög tillväxt på det sätt vi pratar om idag var ett okänt fenomen långt in på 1900-talet, både i den reala ekonomin och i uppfattningarna om ekonomisk utveckling. Detta speglades också i regleringarna av arbete och kapital, det vill säga vad vi idag skulle kalla arbetsmarknaden och näringslivet. Vi kan se att olika huvudtyper av näringsreglering existerade parallellt under tiden före det industriella genombrottet. Grovt sett handlar det om olika ekonomiska sfärer som staten försökte hålla isär genom att reglera dem på olika sätt. För det första fanns exportindustrin och utrikeshandeln. För det andra fanns stadsnäringarna, dit både skråväsendet och manufakturerna hörde. En tredje sektor var landsbygden, där jordbruket med binäringar dominerade ekonomin.

Hämtat ur boken Det svenska näringslivets historia 1864–2014, del I: 1864–1914 Samhällsdynamik och industrialisering av Lena Andersson Skog och Lars Magnusson. Boken har getts ut genom ett samarbete mellan Dialogus Förlag och Centrum för Näringslivshistoria.

Författare: Lena Andersson Skog och Lars Magnusson