Klippans pappersbruk

Ett pappersbruk är belagt vid Herrevadskloster i skånska Ljungbyhed 1573.

1637 fick Mattias Smidt, som var affärsman från Bremen, tillstånd att anlägga ett pappersbruk i Klippan. Två år senare stod det färdigt och utarrenderades då till den tyske pappersmästaren Jockum Lemchen.

Bruket fick ett uppsving efter att Skåne hade blivit svenskt och kronan behövde mycket papper för att organisera folkbokföring och förvaltning i det nya territoriet. 1680 fick bruket ensamrätt på lumpsamling i Skåne, Halland och Blekinge.

Under 1700-talet var det Sveriges största pappersbruk. 1825 övertogs bruket av Sven Magnus Sunnerdahl (1786-1854). Han moderniserade bruket så att det befäste sin ställning som landets största.

Sunnerdahl följde den internationella utvecklingen inom papperstillverkningen och var inte sen med att introducera nya innovationer i den egna rörelsen. När den stora danska konkurrenten Strandmøllen 1829 som första anläggning i Norden skaffade en pappersmaskin innebar detta ett stort hot mot Klippan. Dittills hade papper framställts genom hantverksmässiga metoder, ark för ark. Med pappersmaskiner kunde papper kontinuerligt framställas i långa banor.

1830 kontaktade Sunnerdahl den ledande tillverkaren av pappersmaskiner, Bryan Donkin & Co. i London, för att köpa en maskin till Klippan. Den 20 juni 1832 kunde den första pappersmaskinen i Sverige tas i bruk. Den drevs genom ett vattenhjul. Den ångpanna som hade installerats användes endast för att värma torkcylindrarna.

1853 sålde Sunnerdahl Klippans pappersbruk till dansken Christen Asp Bock. Han anlade ett träsliperi vid Klippan 1866 vilket gjorde pappersbruket till ett av de första i Sverige som började använda skogsråvara för pappersframställning.

Pappersbruket kom under 1900-talet att inriktas på exklusivare produkter som till exempel frimärkspapper och färgat papper. Numera tillverkas endast papper för servetttillverkning.

Pappersbruket i Klippan är det äldsta aktiva i Sverige.