Ur NK:s personaltidning år 1932: Hur är det med den Kvinnliga Idrotten i NK?

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1932:2 (årgång 6).

Kvinnlig idrott! utropar ni harmset. Ska vi nu t. o. m. i Rullan behöva höra detta dumma prat om damer, som stöta kula, kasta spjut och diskus och hoppa höjdhopp? Bevare oss väl, det är då för galet. Låt de stackars flic­korna vara i fred, låt dem älska naturen, sova för öppet fönster och göra sina låga promenader om söndagarna...

Ja, just det ja. Det är ackurat. Vad vi tänkte prata om. Spjut- och diskuskastning, 1.000-meterlöpningar och dylikt är inte sådant som lämpar sig för flickor, för den kvinn­liga organismen. Fast det finns en och annan som orkar med det - till en tid ja. Nej, det var inte det vi hade tänkt att plädera för. Det var den kvinnliga idrottsandan över huvud taget inom NK. Det finns naturligtvis en hel mängd käcka både äldre och yngre damer inom NK, som inte skulle ha någonting emot att »förstöra» söndagsfri­den med orienteringslöpningar och 2-milspromenader. Och naturligtvis finns det massor med damer som utnyttja sina söndagar och sin övriga lediga tid till långpromenader men vad som saknas är organisation och initiativ.

Många flickor skulle så gärna vilja men komma sig aldrig för - då det inte är någon som drar dem med sig ut. De älska natur och friluftsliv, men de älska också en lång härlig söndagsförmiddag. då man kan få ligga och dra sig i sängen och äta frukost i morgonrock och tofflor och sedan låta den bästa tiden av dagen gå förlorad för att kanske under en halvtimmes tid göra ett par slag på »strö­get»... Ja, inte sant, det där känner vi igen, men inte blir man glad efteråt, när man låtit dagen gå på det sättet. Nej, funnes det bara några käcka initiativtagerskor, som satte i gång och ordnade, så nog skulle NK-flickorna kunna bli något både vad orienteringslöpning, skidåkning och 2-milspromenader beträffar. Det är sammanhållningen och det gemensamma intresset, som skulle skapa initiati­ven. Nu mena vi inte att NK-flickorna skulle bilda någon slags förening, som skulle s. a. s. konkurrera med den manliga idrottsklubben, tvärtom skulle den samarbeta och uppgift i Idrotts- och Skytteklubben NK - naturligtvis. NK-pojkarna se gärna att flickorna deltaga i tävlingar och utflykter. Det brukar ju alltid läggas upp särskilda tävlingsspår och sträckor för flickorna, men skam till sägan­des så gör pojkarna ofta detta förgäves. Medge att det ser dåligt ut att 3 eller 4 av NK:s flera hundra damer in­finna sig på en orientering i Stockholms omedelbara närhet en vacker och härlig sportsöndag till exempel! Då orientering verkligen är någonting som passar för flickor och som sätter energi och fantasi i rörelse.

Flickor, tag reda på en lämplig ledarinna och slå Er ihop och bilda ett käckt och klämmigt kvinnligt NK-lag!

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1932:2 (årgång 6).