Hugo Hammar

Under mellankrigstiden blev Sverige en av världens främsta skeppsbyggarnationer och Göteborg blev en av världens främsta skeppsbyggarstäder.

Den svenska varvsindustrin baserades på svenska råvaror, yrkesskicklig arbetskraft, dugliga företagsledare och lämpliga avsättningsmarknader.

Den som lade grunden till de svenska varvens framgångar var Hugo Hammar (1864-1947). Han arbetade som skeppskonstruktör i England och USA och inhämtade där kunskaper om modernt skeppsbyggeri. År 1896 blev han överingenjör vid Lindholmens varv i Göteborg. Han kom till Götaverken 1906 och var dess vd 1910-1938. Hammar utvecklade det till ett av världens främsta skeppsvarv.

Utvecklade egna motorer

Han omvandlade det från en diverseverkstad med järnvägsvagnar, kyrkklockor, paraplyställ, svintråg och hästräfsor på programmet till ett specialföretag för bland annat tank- och malmfartyg. År 1915 började företaget licenstillverka stora dieselmotorer för fartyg. Senare skulle man utveckla egna motorer. Vid slutet av 20-talet överskuggade tillverkningen av motorfartyg helt ångfartygen i den internationella varvsindustrin. Svenska varv och rederier hade här skaffat sig ett viktigt försprång. År 1933 blev Götaverken världens största varv mätt i sjösatt tonnage.

Hammar var också starkt socialt engagerad. Vid rösträttskrisen 1918 stödde han, liksom många andra Göteborgsföretagare, regeringens förslag till författningsreform. Han tog på 1930-talet klar ställning mot nazismen och vid 81 års ålder gav han 1945 ut en skrift mot socialism och planhushållning: Diktatur eller frihet.

Hugo Hammar bidrog under sin tid på Lindholmen även till uppkomsten av en svensk världsindustri med anknytning till skeppsbyggeri, nämligen Esab.