Här skapades Stockholms sidenmode

Knut Almgren var först i Sverige med att använda s.k. jacquardvävstolar, i vilka speciella hålkortssatser styrde vilka mönster som bildades i väven, alltså egentligen en tidig tillämpning av digital informationsteknik.

Almgrens sidenväveri fick en mycket stark marknadsandel, och siden var en efterfrågad vara i 1800-talssverige, exempelvis till möbler. En specialitet för väveriet var sjaletter, som årtiondena kring sekelskiftet 1900 var den närmast obligatoriska huvudbonaden för de kvinnor som inte hade råd med hatt. Sjaletter från Almgrens kunde fås i en bred variation av mönster och färger, och gav bäraren en möjlig väg att uttrycka sin personlighet och individualitet. Männens behov av siden var mer ensartat – kravatter tenderade att vara svarta, grå eller möjligen vita.

Ett kuriosum är att Knut Almgren, som föddes fattig och dog som välbeställd riksdagsman och kommendör av Vasaorden, blev anfader till de kända arkeologerna Oscar Almgren och Bertil Almgren, som var för sig förnyade sin vetenskap. Knut Almgren drev väveriet till sin död 1884, och efterträddes av sin son Oscar (inte arkeologen).

Med tiden minskade efterfrågan på inhemsk sidenväv, men fabriken producerade länge alla ordensband, för såväl de kungliga ordnarna som för exempelvis frimurarna (där det fortfarande går åt en försvarlig mängd).

I dag är fabriken ett museum med fullt bevarad maskinpark och vävsalar, och drivs av en stiftelse i vilken familjen Almgren alltjämt är företrädd. Viss specialproduktion på beställning förekommer fortfarande. Almgrens sidenväveri är Stockholms bäst bevarade industriminne från 1800-talet.

Ur Företagshistoria 2013:4