Buketten för alla ledde till Västindien

– Jag föresatte mig tidigt att tjäna pengar, säger Bengt Nygren med ett leende.

Det är i början av februari förra året, några veckor innan hans 80-årsdag, och vi samtalar i den magnifika villan på ön Tortola i Karibien. Den privata stranden mot Mexikanska golfen är mer än en kilometer lång, och vid bryggan guppar en anslående motorkryssare. På aktiedepåer och bankkonton tickar åtskilliga hundra miljoner kronor.

Det är en tillvaro som står i en bjärt kontrast till Bengt Nygrens egen barndomsmiljö – ett hus på ett rum och kök i Sundsvall, där han växte upp med sina föräldrar och en äldre syster. Fadern var en metallarbetare som tidvis försörjde familjen med försäljning av strömming, transporterad på en skottkärra, till stadens bättre bemedlade hushåll. Modern bidrog med inkomster från klädsömnad i samma kundkrets. På grund av sin fattiga uppväxt – och en mobbande, klassfixerad lärarinna – valde Bengt Nygren att avsluta sin skolgång efter bara sju år.

– Jag ville hellre pröva mina egna vingar, säger han.

Med 200 kronors startkapital

Därmed inleddes en karriär, svår att upprepa. Vi talar om en 14-årig pojke som började som springgrabb på en handelsträdgård, fortsatte som praktikant i en färghandel och därefter, 1949, startade eget. Företaget fick namnet Nygrens Plantskola och startkapitalet utgjordes av 200 kronor, lånade från systern och en jämnårig kusin. Pengarna gick bland annat till att hyra en ödetomt, där unge Bengt började driva upp blommor och grönsaker.

Affärsdebuten följdes snart av en investering i en egen blomsterbutik, sedan ytterligare ett par. Därefter kom det som Bengt Nygren själv beskriver som ”mitt stora genombrott”. En tidigare lumparkompis, nu bosatt i Italien, hörde av sig och undrade om han var intresserad av att importera blommor från San Remo. Nygren slog till och hade hux flux etablerat sig som grossist. Kunderna utgjordes av blomsterhandlare över hela Norrland, och verksamheten växte snabbt. Den ökade inblicken i branschen gav också andra resultat.

– Efter en tid började jag irritera mig på att handlarna, som köpt blommor av oss till hårt pressade priser, fortfarande tog ut samma höga pris från kunden, berättar han. Sålde jag en nejlika till dem för sextiofem öre, tog de ut två och femtio. Det ökade ju inte den totala konsumtionen, precis.”

Sänk priset, öka omsättningen!

Detta blev utgångspunkten för den egna affärskedjan Buketten, med butik nummer ett öppnad 1960. Affärsidén var att skapa en snabbköpskedja för blommor – världen första – där produkterna såldes till kraftigt nedsatta priser, de lägsta i branschen. Hemligheten var att bara erbjuda färdigbundna buketter. Samtidigt avskaffades såväl telefonbeställningar som hemskickningar. Det sparade tid och pengar.

Konceptet blev en succé och inom några få år var kedjan uppe i 40 butiker. Och inte bara det: genom att komplettera med egna blomsterodlingar var Bengt Nygren efter ett årtionde den största branschaktören i hela Europa.

Så kunde det ha fortsatt, om inte oljekrisen och debatten om löntagarfonder hade dykt upp. Efter en kärv period beslöt Nygren motvilligt att 1978 sälja sitt livsverk och flytta till England. Där kom han att tjäna stora pengar på en stugby i Skottland och lyxhotellet 47 Park Street i London. Den forne blomsterhandlaren har gjort många inkomstbringande aktie- och valutaaffärer.

Sedan 1987 är han och hustrun bosatta i Västindien men vistas fyra månader på år i sommarhuset vid Hjälmaren.

– Vi tycker att Sverige har blivit ett annat, och oändligt mycket bättre, land än det som vi lämnade för trettiotre år sedan, menar Bengt Nygren. Då var det nästan kriminellt att vara företagare. Nu tycker jag att Sverige har blivit mer öppet och internationellt, med en allmänt positivare anda i samhället.

-------------------------------------------------

Bukettens arv

De 20 butikerna i dagens Bukettenkedja uppger telefonnummer, och man kan köpa långt mer än snittblommor i dem. Har då det ursprungliga affärskonceptet – snabbköpsmodellen – helt försvunnit? Vi går in i en blomsterbutik i en svensk provinsstad en lönelördag.

Butiken är full med kunder, och de anställda strängt upptagna med att arrangera och binda slående blomkombinationer. Vi märker att väntan i någon mening ingår i kvalitetserbjudandet: man talar med varandra i kön och tar djupa andetag av den svala, aromatiska butiksluften.

Till slut blir det Företagshistorias tur. Färdigknutna buketter? Butiksföreståndaren ser frågande ut. Tja, här är tulpanknippena i olika färgställningar. Nu finns hyacinter som snittblommor i samma form också. I övrigt? Inte mycket.

Möjligen, fortsätter han, kan sådant finnas i större städer. Han hänvisar till Köpenhamns pyttesmå blomsterbutiker, många av dem knappt större än en garderob med port mot gatan.

Det verkar alltså som om grundidén bakom Buketten inte längre existerar.

Men så kommer vi in på Interflora. På dess webbsida kan vi ju just nu välja mellan sexton olika typbuketter, från ”Storslagen” med dess liljor för 425 kronor, till lilla ”Romantiks” rosor för 250. Beställningar som går in hela dygnet och som sedan kan hämtas i den angivna affären.

Den marknadssektorn har ökat explosionsartat, konstaterar butiksföreståndaren när han sveper in Företagsminnens tulpanknippa. Här har vi bara att leverera.

Det verkar alltså som om Bukettens grundidé lever vidare, men i ny, mer variationsrik form, tack vare den nya tidens it.

Ur Företagshistoria 2012:2

Text: Bengt Ericson är tidigare chefredaktör för Veckans Affärer och vinnare av Stora Journalistpriset. Han har utkommit med bland annat ”Antonias revansch” och den kritikerrosade och storsäljande reportageboken ”Den nya överklassen”