Krigen inskränkte inte bara rutterna som världens rederier kunde köra, utan drabbade även sjöfartsnäringen hårt genom minsprängningar och direkta beskjutningar. Vissa rederier ställde också fartyg till förfogande för krigförande länder och de körde hjälptransporter.

Världskrigen innebar också att märkning av handelsfartygens nationella tillhörighet blev livsavgörande. Tanken var att göra krigförande nationers flottor välvilligt inställda till de neutrala svenska skeppen, och troligen hjälpte även det svenska Sveabolagets symbol i form av det svarta S:et på vit botten till för att undvika anfall.   

Gå direkt till källövningen om andra världskriget

Första världskriget bryter ut

Vid krigsutbrottet 1914 hade många länder genomgått en industrialiseringsprocess, men få hade kunnat föreställa sig konsekvenserna av ett fullskaligt industriellt krig. Förutom ett skyttegravskrig så var första världskriget också ett krig till sjöss. Kapprustningen innan kriget hade inneburit att Tyskland satsade på att ha störst flotta, vilket uppfattades som ett direkt hot mot England som tidigare lett tävlingen om att dominera till sjöss. 

1914 hade Sveabolaget växt till Sveriges näst största rederi med 78 fartyg, 14 inrikeslinjer och 25 utrikeslinjer. Framgångarna berodde mycket på vd Hjalmar Blombergs strategi att köpa upp hela rederier, vilket hade visat sig vara framgångsrikt eftersom fler fartyg ökade möjligheterna till vinst. Läs mer om starten för Sveabolaget.

Utlagda minor hindrade handeln till sjöss både direkt och indirekt. De explosiva dödsmaskinerna i vattnen skonade inte någon oavsett flagg och försvårade navigeringen. Förutom minsprängningar arbetade besättningen på båtarna i rädsla för direkt beskjutning från krigförande nationers kryssare och ubåtar. Den vanligaste krigshandlingen mot Sverige under första världskriget var just attacker mot svenska handelsskepp.

Sjöfarten påverkades på flera plan

Trots svårigheter lyckades Sveabolaget hålla transporterna över Östersjön och längs Sveriges kust igång. Transporterna försvårades också av att krigförande länder tilläts stoppa och visitera neutrala länders handelsfartyg. Det hände också att fartygen hölls kvar i hamnarna i flera månader.

En annan konsekvens av kriget var att efterfrågan på fartyg ökade, och därmed också priset på dem. 1916 förbjöd den svenska regeringen att svenska skepp såldes till utlandet.

När kriget led mot sitt slut 1918 hade 800 personer inom den svenska handelsflottan omkommit till följd av kriget. Trots förlusterna hade Svea fortfarande kvar 82 fartyg och ett kapital på 23,5 miljoner kronor. 

Köpte Finnboda Varf

1916 hade Sveabolaget köpt Finnboda Varf i Nacka och ombildade det till AB Finnboda Varf. Förutom reparationer av bolagets krigsdrabbade flotta, så byggdes också 23 nya fartyg på varvet för bolagets räkning. 

Vatten som fortfarande var minerade gjorde att frakten av handelsvaror till sjöss var fortsatt riskfylld och behovet av omfattande reparationer upphörde inte med kriget. 

Ett tredje skäl som motiverade köpet av Finnboda varf var att bolaget där kunde genomföra de omfattande mätningar av fartygen som myndigheterna krävde, allt för att kunna kontrollera hur skeppen skulle beskattas. Varvet skulle komma att ägas av Sveabolaget ända fram till fram till år 1970.

Efter 17 år och ett fullskaligt världskrig gick vd Hjalmar Blomberg i pension år 1918 och efter sig lämnade han ett företag vars båtar ökat sitt försäkringsvärde till över 40 miljoner kronor, jämfört med bottennoteringen när han tillträtt år 1901. Det var konteramiralen Hans Ericson som tog över vd-posten.

Mellankrigstid: 1920-tal och teknikutveckling 

På 1920-talet gick teknikutvecklingen snabbt och fartygen uppdaterades med bland annat gnisttelegraf och turbinmaskiner. Sveabolagets första lastmotorfartyg Finn byggdes i bolagets eget varv i Finnboda 1920. Däremot gick sjöfartsnäringen mot en lågkonjunktur och strejker bland både hamnarbetare och sjömän drabbade rederinäringen i stort. År 1922 låg 34 av bolagets 92 fartyg på land. Att hamnarbetare gick ut i strejk för bland annat högre löner, var något som skulle återkomma även senare, till exempel 1954, 1974, och på 1980-talet.    

Börskrasch och depression 

1929 kraschade börsen på Wall Street i New York och efter följde en djup och segdragen lågkonjunktur, även kallad Den stora depressionen. Nästan hela världens befolkning drabbades när efterfrågan på varor rasade i botten, och följden blev konkurser för företagen och arbetslöshet för människorna.

Exporten från Sverige minskade då med 60 % på bara några år. Hårdast drabbades Sveabolagets så kallade Amerikaturer, medan Nordsjö- och Östersjötrafiken stod sig bättre.

Samtidigt hade Rederi-Svea (som rederiet vid den här tiden började kallas i folkmun) 1930 som flest fartyg i sin över hundra år långa historia, närmare bestämt 100 stycken. 74 av dem var lastfartyg, varav fyra var motorfartyg och 26 var passagerarfartyg. 1934 klev Hans Ericsson av som vd och Emanuel Högberg tillträdde.