Atomgarage för 20.000 personer

Under Södermalm gömmer sig ett enormt tunnel­komplex som i krigstid planerades att rymma 20.000 människor, och under andra perioder användes som parkerings­hus. En tur ner i Katarina­garaget i början av 2000-talet var likt en resa tillbaka till en tid då bilismen inte var ett hot, utan en välkommen hjälp när världens största atom­bombs­skyddsrum skulle byggas.  

Byggstart 1952 

Det är ett osynligt byggnadsverk, Katarina­garaget vid Slussen i Stockholm. Länge stod en bensinmack där och sett utifrån var det lätt att tro att håligheten tog slut några meter in i berget när det i själva verket var där tunnlarna började.

Om man hade hög fart när man körde ner i tunnlarna till parkeringarna kunde man märka en ojämnhet i golvet. Det var där de tillsammans 51,4 ton tunga detonations­portarna skulle rulla fram och skydda människorna inuti tunneln. En liten skylt utanför portarna berättade sakligt och koncist: Stöt­vågsgräns. Det var där tryckvågen från en atombomb skulle ta stopp. Då Katarina­garaget började byggas 1952 var hotet påtagligt. I tidningen Bil­ekonomi kunde man 1951 läsa om landets första atomgarage: 

Mänskligheten har helt enkelt fått ett elementärt behov av atom­bombssäkra skyddsrum.

Bilägarnas inköpscentral bakom bygget

Bakom bygget låg förbundet Bilägarnas Inköpcentral, IC, som bildades på 1920-talet med ändamålet att förse sina medlemmar med drivmedel, och gummidäck och oljor till vettiga priser. Nu ville förbundet också få fram fler garage­platser i staden. I utbyte mot att man byggde garaget på så vis att det även kunde användas som skyddsrum fick IC hyra lokalerna av Stockholms Stad i 35 år. Läs mer om grundandet av IC på OK.se.

1952 började ett sprängarlag ta sig in i berget från Slussen och ett andra lag arbetade sig in från den motsatta sidan vid Björns trädgård. Åtta månader senare möttes de och 1955 kunde IC-stationen på Katarina­vägen invigas. Två år senare stod hela garaget färdigt, och det var ett imponerande bygge. 105 000 kubikmeter berg hade sprängs bort och tre tunnlar ovanpå varandra kunde fyllas med bilar.

Anläggningen hade försetts med ett eget reservkraftverk i form av sju stora diesel­motorer. Luft­renings­aggregat och en anläggning för nedkylning och avfuktning av luften hade byggts. För att få ner temperaturen och fukten som 20.000 människo­kroppar skapade hade man anlagt is­bassänger som rymde 200 000 kilo is som skulle kyla ner luften. På den tiden var både bilarna och människorna mindre, och det som på den tiden beräknades få plats i garaget både i planerandet av antalet parkeringsplatser och antalet människor i händelse av krig, skulle ha landat på en betydligt lägre siffra med dagens krav och regelverk.

Rätt färger skulle lugna

Att Katarinagaraget var toppmodernt bevisades av att hissar och portar var tv-bevakade. Dagens Nyheter skrev 1957: "hela tunneln har delats upp i sektioner för att i krigstid minska panikkänslorna hos de 20 000 som söker skydd". I tidningen kunde man också läsa att varje sektion var målad i olika färger, eftersom en del färger ju har lugnande inverkan på folk.

I fredstid pågick en rad olika verksamheter här. Förutom plats för 550 bilar, bensinstationer både på Katarinavägen och vid Björns trädgård så fanns bilverkstad, biltvätt, bilförsäljning och en drive in-bank. Bygget tog längre tid och blev dyrare än det var tänkt. 21 miljoner kronor slutade byggnotan på, men när Katarinagaraget väl stod färdigt blev det omedelbart ett landmärke i Stockholm.

Mario Katz var stationsföreståndare vid infarten från Katarinavägen på 1970-talet. Då hade IC sedan länge blivit införlivat med OK. Läs mer om hur Bilisternas Inköpscentral blev OK. Drive-in-banken hade ersatts med en körskola.

Mario Katz berättade: "Det var ett populärt ställe. Man stod inomhus och tankade sin bil och det var centralt beläget." Dessutom påverkade det att bensinmacken vid Björns trädgård hade fått stänga: "Den fick inte vara kvar, för det kom bensinångor till ett barnhem som låg i närheten." 

Senare var Christer Andersson stationsföreståndare och han beskrev platsen som ett landmärke man ville visa upp: 

När Tre Kronor vunnit VM-guld i Moskva 1957 togs Sven Tumba och hela laget till Katarinagaraget. Det var lite som Globen på den tiden. 

 

Tomma P-platser mitt i Stockholm

De sista åren kunde Katarinagaraget ge ett lite ödsligt intryck. Trots att behovet av garageplatser fortfarande var stort på andra håll i Stockholm, stod många platser tomma i bergrummet. Katarinagaragets biltvätt som var öppen för alla, användes däremot flitigt av taxichaufförer. En förklaring till det kan vara att den var en av Stockholms mest centralt belägna. På tider då få ville åka taxi så passade taxichaufförer istället på att åka till Katarinagaraget.

Den kvällsöppna kiosken i bensinmacken lockade också besökare som ville handla något ätbart eller tobak på sena timmar. Ryktet säger också att det var här som dåvarande vice stadsministern Mona Salin handlade sin beryktade Toblerone-choklad år 1995, det köp som blev upprinnelsen till hennes avgång. Anledningen var att Mona Salin hade använt regeringens betalkort för privata utlägg, då bland annat för att köpa choklad. Ta reda på mer - lyssna på dokumentären Tobleroneaffären.    

Macken stängdes efter 60 år - blir bussterminal

Bensinstationen, som sista åren hette OKQ8 Slussen, hölls öppen i 60 år. År 2016 fick macken slutligen flytta på sig när Stockholms stad gjorde nya planer för platsen. Idag färdigställs en ny bussterminal i berget som ska underlätta för det ökande antal resenärer som pendlar mellan Slussen och Nacka- och Värmdö-området varje dag. Bussterminalens öppnande har skjutits fram i omgångar och länge var planen att öppna den år 2026, men nu ser invigningen ut att dröja ytterligare. 

I framtiden ska även parkeringshuset börja användas för bilar igen och tanken är att det ska rymma ungefär lika många parkeringsplatser som innan det stängde.