Näringsfriheten genomförs 1864

Vissa skillnader fortsatte dock att gälla. Den ogifta kvinnan var formellt jämställd med mannen, men den hennes möjligheter var fortfarande begränsade. Ett exempel på en begränsning för kvinnor som ville starta näringsverksamhet som fortfarande fanns kvar var att de inte fick anställa gesäller och lärlingar. De fick bara fick ta hjälp av sina egna hemmavarande barn i sin verksamhet.

Behovet av patent- och varumärkesskydd ökade 

En viktig fråga för 1800-talets företagare gällde möjligheten att skydda sina innovationer och produkter med hjälp av patent- och varumärkesskydd. Denna fråga blev mer akut när konkurrensen ökade i och med näringsfriheten.

Både i Storbritannien och på kontinenten stod debatten het om det som tyskarna så talande kallade Schmutzkonkurrenz, med andra ord problemet med att billigare (och kanske sämre) kopior som såldes, men sades vara prima vara. I synnerhet gällde problemet exporthandeln, där inhemska producenter inte sällan prånglade ut varor som de påstod vara importerade original.

Britterna var mest aktiva på detta område, och det sågs som ett stort framsteg när de tecknade bilaterala avtal med olika europeiska stater, det första med Tyskland 1874. Den så kallade Pariskonventionen för skyddande av patent, varumärken och mönster från illojal konkurrens tillkom 1883 med elva undertecknande stater. Sverige gick med i systemet två år senare.

Varumärkesskydd viktigt för företagens tillväxt 

Även på den inhemska marknaden var varumärkesskydd och patentlagstiftning en viktig förutsättning för företagens utveckling och tillväxt. Till stor del hade ett sådant skydd existerat sedan tidigare genom skråväsendet. Även manufakturlagstiftningen under 1700-talet stadgade ett visst skydd av varumärken och patent. Men detta ansågs tydligen inte tillräckligt.

Till skydd för nya uppfinningar utfärdades en förordning 1819 om ett ”privilegia exclusiva för nya i riket förut okända slöjdinrättningar, konster eller väsentliga konstförbättringar”. I upp till femton år kunde man få skydd för egna uppfinningar eller nymodigheter som man infört från utlandet. Nya patentlagar som byggde ut systemet följde sedan 1834, 1856 och 1884. Skyddstiden femton år fortsatte att gälla.

År 1856 avskaffades möjligheten att få skydd för införda uppfinningar från utlandet – syftet var att även skydda utländska producenter. Det fanns också krav på att man efter en viss tid måste bevisa att patentet kommit till kommersiell användning, men det avskaffades också.