Andrahandsmarknadens tidiga historia

Auktioner var viktiga för många 

Under upplysningstiden var handeln i Sverige starkt reglerad. De flesta svenska städer var små med ett outvecklat handelsväsende. Det gjorde att auktioner hade en stor betydelse bland annat för hushållens inköp av bohag och för bönders och hantverkares behov av utrustning. Handeln med begagnade varor låg utanför den nationella handelsregleringen. I städerna reglerades den lokalt, medan den på landsbygden omgavs av få regler.

Bland säljarna fanns privatpersoner, dödsbon, konkursbon och handlare med svårsålda lager. Bland köparna återfanns privatpersoner av båda könen och från alla samhällsskikt, samt handelsmän och hantverkare. En del ville hitta något som var billigare än nytillverkat. Andra ville hitta något exklusivt fynd. För många var också auktionen ett festligt folknöje. Att auktioner var viktiga markerades av att de länge annonserades från predikstolen under högmässan.

Auktioner hade förekommit sedan medeltiden för realisering av panter för förfallna fordringar. Länge var auktioner den dominerande försäljningsformen för äldre böcker. Universiteten hade rätt att anordna bokauktioner. 1639 inrättade akademiska konsistoriet i Uppsala en auktionsinrättning.

Auktionsverken fick monopol 

Stockholms Auktionsverk grundades 1674 av överstathållaren Claes Rålamb och räknas som världens äldsta verksamma auktionsverk. Rålamb var ansvarig för stadens exekutionsväsende, och syftet med Auktionsverket var att frigöra kapital från dem som hamnat i skuld och inte kunde betala. Auktionsverket fick sedermera monopol på att ha auktioner i staden. Efter ett par decennier fanns auktionsverk med lokala monopol i praktiskt taget alla städer.

När 1864 års näringsfrihetsreform genomfördes omfattades inte auktionsverksamheten och därför behölls de lokala monopolen i de flesta städer. Auktionsmonopolet avskaffades först 1973, och Stockholms stad sålde sitt auktionsverk 1993.

1772 inrättades Generalassistancekontoret i Stockholm som landets första pantbank. Klädmäklare köpte och sålde begagnade kläder, husgeråd och möbler. De flesta var kvinnor, och det uppstod ofta konflikter mellan dem och andra handlare när mäklarna samtidigt ville sälja nytillverkade varor.