En rik människa kunde förr vistas inomhus eller under parasoll och på så sätt undkomma solens brännande strålar, till skillnad från den som arbetade utomhus. På 1920-talet började det emellertid att bli modernt att bli solbränd. Modeskaparen Coco Chanel sägs ha varit en av de drivande krafterna bakom detta nya mode. Redan då, under 1920-talet, började också de första solskydden att komma. Det är dock oklart om dessa egentligen innehöll något reellt solskydd.
Under 1930-talet började man så experimentera med tillförsel i krämerna av zinkoxidpartiklar, som effektivt stängde ute solljuset. Successivt utvecklades emellertid solskyddsmedlen, en utveckling som faktiskt gick hand i hand med att alltmer avklätt badmode. Det första solskyddsmedlet som innehöll någon mer skyddande faktor brukar tillskrivas kemisten Franz Greiter vars ”Gletscher creme” från 1940-talet utgjorde grunden för det sedermera mer kända märket Piz Buin.
I dag svämmar marknaden över av olika märken och krämer med mer eller mindre undergörande skydd. Intressant är att sett ur ett historiskt perspektiv kunde på 1920-talet en och samma kräm först användas i reklam för bibehållen vithet och fräschör, för att blott några månader senare i andra reklamsammanhang sägas ge damerna en vacker brun sommarhud! Förhoppningsvis har vi kommit lite längre i dag och kan lita mer på de produkter vi köper.