I Sverige kunde således antalet telefonsamtal redan i början av 1890-talet passera antalet brevförsändelser. I övriga länder dröjde detta betydligt längre. I Sverige svarade 1910 telefonsamtalen för mer än 70 procent av samtliga meddelanden, medan breven svarade för drygt 26 procent. Vid denna tid var det bara i Skandinavien och USA som telefonsamtalen var fler än brevförsändelserna. I övriga industriländer översteg telefonsamtalen andel då inte 30 procent.
Vilka faktorer låg bakom denna utveckling? Att telefonen tidigt snabbt spreds just i Stockholm berodde bland annat på SAT:s uttalade målsättning att utrusta varje hushåll i staden med telefon. Denna målsättning kunde visserligen inte uppnås, men på grund av låga taxor blev telefonen långt vanligare i Stockholm än någon annanstans i världen.
En viktig bidragande faktor var från 1890-talet Telegrafverkets aktiva insats och konkurrens med SAT inom Stockholmsområdet. Konkurrensförhållandet tvingade parterna att använda sig av tekniska landvinningar inom telefoni för att förbilliga driften. Därtill blev samtalsavgifterna i Sverige billigare än i andra länder, och billigast blev de i Stockholm. Här har vi grundorsaken till att Stockholm blev världens telefontätaste stad. Man kan alltså hävda att telefonen i början av 1900-talet ingenstans i världen uppnådde en så ”demokratisk” fördelning som i Stockholm.
Att Telegrafverket i Sverige förblev ett självständigt verk och inte organisatoriskt kopplades samman med Postverket, vilket fallet var i nästan alla andra länder, bidrog ytterligare till en expansiv utveckling för landets och i synnerhet huvudstadens telefonväsen. I andra länder värnade man länge mer om det etablerade postverkets intressen än om det nya kommunikationsmedlet telefonen.
En annan sak är att telefonväsendets tidiga expansion i Stockholmsområdet endast delvis kom Ericsson som producent av telefonmateriel tillgodo. Telegrafverket, som tidigare köpt materiel från Ericsson, startade nämligen egen tillverkning, och även SAT öppnade en egen telefonfabrik.