Svenska Arbetsgivareföreningen

Under slutet av 1800-talet bildade arbetare inom flera olika yrken fackföreningar för att tillvarata sina intressen på arbetsmarknaden. Även företag i olika branscher bildade arbetsgivarförbund.

År 1898 slöt sig flera fackliga organisationer samman och bildade LO. Därmed uppstod också ett behov av en gemensam arbetsgivarorganisation för företag i olika branscher.

I maj 1902 arrangerades en politisk generalstrejk för genomdrivande av en rösträttsreform. Det blev en utlösande faktor för bildandet av en ny arbetsgivarorganisation. Den 17 september samma år samlades ett 30-tal personer i Spegelsalen på Grand Hotel i Stockholm för att bilda Svenska Arbetsgivarföreningen.

Initiativtagarna till SAF:

– Robert Almström, chef för Rörstrands porslinsfabrik, konservativ, protektionistisk riksdagsman. SAF-ordförande 1902-03.
– Oscar Carlson grundare och chef för Stockholms superfosfatfabrik, erfaren organisations- och försäkringsman.
– Gustaf Fredrik (Dick) Östberg, konservativ, protektionistisk riksdagsman, senare den drivande kraften bakom Allmänna valmansförbundets (föregångare till moderata samlingspartiet) tillkomst. SAF-ordförande 1903-07.

SAF:s förste VD blev Gustaf Falkenström. Kansliet inrymdes i en liten tvårumslägenhet på Malmtorgsgatan. SAF-huset på Blasieholmen uppfördes som bostadshus 1911 och SAF flyttade in där 1934.

Betydelsefullt avtal

En viktig milstolpe för SAF var Saltsjöbadsavtalet 1938. De som mer än några andra kom att personifiera Saltsjöbadsandan var SAF:s VD Bertil Kugelberg och LO-ordföranden Arne Geijer. Kugelberg anställdes i SAF 1928 och han var vice VD 1942–46 och VD 1946–66. Kugelberg var en erfaren och framgångsrik förhandlare som var med om att driva fram de centraliserade avtalsrörelserna.

Under decennier hade SAF och LO haft som gemensam ambition att klara ur relationerna på arbetsmarknaden utan statlig inblandning. Men på 1970-talet intog staten inte längre en neutral roll i förhållande till arbetsmarknadens parter utan blev ett redskap för de fackliga maktambitionerna.

Kamp mot löntagarfonder

SAF kom därför att betydligt mer än tidigare ägna sig åt information och opinionsbildning. 1971 presenterade chefen för SAF:s avdelning för samhällskontakt, Sture Eskilsson, en strategiplan för opinionsbildningen som skulle bli mycket omskriven. En kulmen i opinionsbildningen nåddes i kampen mot löntagarfonderna i den så kallade 4-oktobermanifestationen.

  
Bild 1. Framsida till broschyr ur kampanjen "Satsa på dig själv". c:a 1985.
Bild 2. SAF-borgen på Blasieholmen.

Central förhandlingar avskaffas

SAF började på 1980-talet arbeta för att anställningsvillkoren skulle utformas i varje företag för sig eller i varje bransch för sig i stället för genom centrala förhandlingar. 1984 års avtalsrörelse på SAF/LO-området var den första sedan 1950-talet som helt fördes på branschnivå, inte mellan SAF och LO centralt.

SAF fanns kvar där ända fram till 2001 då organisationen gick samman med Sveriges Industriförbund och bildade Svenskt Näringsliv.

SAF:s förste VD blev Gustaf Falkenström. Kansliet inrymdes i en liten tvårumslägenhet på Malmtorgsgatan. SAF-huset på Blasieholmen uppfördes som bostadshus 1911 och SAF flyttade in där 1934. SAF fanns kvar där ända fram till att organisationen gick samman med Sveriges Industriförbund och bildade Svenskt Näringsliv.