Förpackningsrevolutionen

Långt in på 1900-talet kom livsmedel till butikerna i tunnor, säckar eller trälådor, transportförpackningar som hade använts sedan medeltiden. I början av 1800-talet började glasflaskor användas i större omfattning. Konservburken uppfanns 1804 och tuben (först för målarfärg) 1841, vilka introducerades i Sverige ett par decennier senare. På 1950-talet uppfann Tord Andersson på Kungsörs Plast en tubhatt med spets med vilken man kunde punktera tubens mynning.

Alexander Lagerman på Jönköpings Tändsticksfabrik konstruerade en komplettmaskin 1892 som matades med impregnerade tändsticksämnen i ena änden och matade ut förpackade askar i andra. Kring sekelskiftet 1900 lanserades konsumentförpackningar även för en del torra varor. Gyllenhammars havregryn från Göteborg lanserade detta 1901, och Victor Engwalls kaffe från Gävle (senare Gevalia) 1902.

Förpackningar för butik: konsumentförpackningar 

Ruben Rausing och Gerhard Törnqvist studerade i USA åren efter första världskriget och kom då i kontakt med självbetjäningsbutiker. Törnqvist forskade sedan om detta som professor på Handelshögskolan i Stockholm, medan Rausing startade företaget Åkerlund & Rausing i Malmö 1929 tillsammans med Erik Åkerlund. Syftet var att utveckla och tillverka konsumentförpackningar. Första produkten blev tvåkilospåsar för mjöl. Aladdinasken kom 1939.

Rausing löste ut Åkerlund som ägare 1933, och 1939 flyttade företaget till Lund. Där började det utveckla pappersförpackningar för mjölk. Vid 1940-talets slut såldes 30 procent av mjölken i glasflaskor, resten i kärl som kunderna tog med till butiken. Albin Johansson och Mjölkcentralens vd Gösta Winberg stöttade utvecklingen av mjölkförpackningen. 1951 kunde den färdiga lösningen presenteras och ett särskilt bolag bildades, AB Tetra Pak. Året efter levererades den första maskinen till ett mejeri i Lund.

1952 lanserade KF vakuumburkar för malet kaffe, och under detta decennium slog cellofanplast igenom för bland annat kött och grönt.