Erik Ofvandahl som i slutet av 1800-talet öppnade Uppsalas nu äldsta konditori, gjorde sig känd som den politiska sockerbagaren. Han anordnade diktuppläsningar, och förutom fikasugna studenter sägs författare som Karin Boye och August Strindberg ha synts bland gästerna.
Sysslomansgatan 5, Ofvandahls hovkonditori
Du står på Sysslomansgatan 5 i ett kvarter fyllt av historia knutet till studentlivet i Uppsala. Bara ett stenkast bort ligger flera av stadens berömda studentnationer. En viktig tradition när man studerar här är att besöka Ofvandahls Hovkonditori. Just i detta hörn har det populära konditoriet legat ända sedan 1887. Det var då konditorn Erik Andersson flyttade sin verksamhet hit, och idag räknas det som ett av Sveriges äldsta konditorier.
Erik Andersson föddes 1848 i Dalarna. Han hade en tuff start i livet och blev tidigt föräldralös. Genom fattigvården hamnade han i den lilla byn Ovandal i Stora Tuna socken i Dalarna. Som många andra på den här tiden valde han som ung vuxen att lämna landsbygden för de möjligheter som staden erbjöd, och vid 23 års ålder flyttade han till Uppsala för att bli sockerbagargesäll.
Efter några år kunde han öppna sin egen verksamhet i närliggande Sala: Erik Andersson Konditori och Damkafé. Just damkafé var ett fenomen som låg i tiden. Tanken med dem var att kvinnor skulle kunna vistas där ensamma, det vill säga i offentligheten, utan att riskera sitt anseende. Den här typen av fik kunde till exempel ha en särskild avdelning för kvinnor.
År 1885 kunde man läsa i tidningen Upsala att E. Anderssons konditori nu flyttat till Östa Ågatan 31. Men bara ett par år senare bytte verksamheten adress igen. Av tidningsannonser från den tiden framgår att konditoriet flyttat till den nuvarande platsen: Sysslomansgatan 5. Kikar man in genom konditoriets fönster känns det som om tiden stått stilla. Man skymtar draperier, klassiska möbler och förgyllda tavelramar.
1901 bytte Erik Andersson sitt efternamn till Ofvandahl efter sin hemby. Efter namnbytet fick också konditoriet ett nytt namn: Ofvandahls konditori och damkafé.
Med tiden blev Erik Ofvandahl något av en legend. Utöver konditoriverksamheten gjorde han sig nämligen också känd som en entusiastisk skald och diktare. År 1902 gav han ut diktsamlingen Blick och Tanke. Dikter i urval, och Ofvandahls bjöd in till diktuppläsning i lokalerna. Det var kanske inte alla som tog hans diktande på allvar, men Erik Ofvandahl sägs ha haft både humor och självdistans.
Konditoriet blev en slags samlingsplats där han kunde underhålla studenter och andra. Ofvandahls kom att bli en riktig institution i staden. Det sägs också att kända författare som August Strindberg, Gustaf Fröding och Karin Boye besökte konditoriet.
Ofvandahl skrev dessutom debattinlägg i lokala tidningar, bjöd in till föredrag, och var en aktiv debattör och föreläsare i studentföreningen Verdandi. Därför kallades han den ”politiske sockerbagaren” och blev omskriven i tidningar runt om i Sverige. När Ofvandahl gick bort var han lika känd för sitt konditori som för sitt samhällsengagemang och sina dikter.
Så småningom togs konditoriet över av hans döttrar Anna och Ranghild som fortsatte att driva det i många år. Verksamheten testamenterades till Västmanlands-Dala nation, men nationen sålde den vidare ganska kort därefter. Och över hundra år senare är det fortfarande möjligt att slå sig ner i en soffa bland pluggande studenter och äta klassiska uppsalabakverk, som till exempel en ”studentska”. På köpet får man en rejäl bit Uppsala-historia.
Texten ingår i Företagsamma Uppsala, ett tema som Centrum för Näringslivhistoria arbetat fram tillsammans med UF i region Uppsala.