Ekonomisk kris och anti-konsumtion

Året är 1973. De oljeproducerande ländernas organisation OPEC beslutar på ett möte 16–17 oktober att kraftigt höja råoljepriset. Detta bidrar till den djupaste lågkonjunkturen i den industrialiserade världen sedan 1930-talet. Flera svenska industribranscher drabbas av allvarliga kriser. Samtidigt växer misstron mot privat företagsamhet bland tongivande grupper i samhället.

Från krisår till ökande BNP på 1980-tal

Sverige hade den lägsta BNP-ökningen inom OECD 1970–1985. I mitten av 1980-talet började den ekonomiska utvecklingen åter att ta fart. BNP per capita ökade från 1970–1989 med 39 procent. Omkring 1970 stabiliserades befolkningsfördelningen mellan landsbygd och tätort (15 respektive 85 procent).

Andelen anställda i jordbruket minskade från 10 till 4 procent och i industrin från 40 till 30 procent. Andelen sysselsatta i privat tjänstesektor ökade från 30 till 34 procent och de offentliganställda från 20 till 32 procent. Andelen sysselsatta inom handeln låg på drygt 10 procent, och BNP-andelen på 15 procent.

I slutet av 1960-talet började en antikommersiell rörelse växa fram. Under det symbolladdade året 1968 genomfördes en demonstration i Stockholm mot julhandeln med plakat som ”Friställ tomten”, ”Stoppa julterrorn” och ”Bakom tomtemasken lurar M. Wallenberg”.

Under 1970-talet blev antikommersialismen närmast en statsideologi. När de första riktlinjerna för den statliga kulturpolitiken fastställdes 1974 fanns bland de sju målen en enda företeelse som utpekades som förkastlig. I den tredje punkten sades nämligen att kulturpolitiken skulle ”motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet”. Statens Kulturråd drev det omfattande projektet ”Till varje pris” där kommersiella företeelser kritiserades.

Uppmanades att undvika onödiga inköp

Spjutspetsen i statens kamp mot konsumismen var Konsumentverket och dess tidning Råd & Rön. Den ägnade stort utrymme åt att få människor att undvika ”onödiga” köp, däribland kaffebryggaren (det räcker med spis och kastrull), diskmaskinen (gör i stället diskningen till en trevlig familjeaktivitet efter maten), fjärrkontrollen (dumt att betala 150 kronor för att slippa resa sig ur fåtöljen), trosskydd (vik i ställer ner lite mjukt toalettpapper i trosan), och kolsyremaskinen (innan den senare kom att beskrivas som ett miljövänligt alternativ till att köpa kolsyrade drycker). Under en period undvek tidningen att redovisa varutester eftersom läsarna kunde uppfatta ett positivt testresultat som en rekommendation att köpa varan.141