Cloetta – ett folkhem på marknadens villkor

Den som besöker Ljungsbro möter en blommande östgötsk trädgårdsstad i tegel. Och en ort skapad av en chokladfabrik, ty när Cloetta flyttade dit, skapade företaget både bostäder, läkarmottagningar och dagis. Ett folkhem före folkhemmet.

Chokladföretaget Cloetta flyttade 1902 sin fabrik till Malfors, numera Ljungsbro. En av orsakerna var att dåvarande ägaren till Ljungs slott inte ville släppa till mark för en utbyggnad av fabriken. 30 familjer flyttade från Malmö till Ljungsbro för att arbeta i den nya chokladfabriken. Malfors/Ljungsbro var då i princip tomt. Där fanns en kraftstation som kunde förse den nya fabriken med energi; resten byggdes upp i takt med Cloettafabrikens utveckling.

Inspiration från England

Redan tidigt präglades Cloettas arbete i Ljungsbro av social medvetenhet och ambition. Ledningen hade tidigt (före första världskriget) kontakter med Cadbury & Sons, Englands största choklad- och konfektyrföretag. Cadbury byggde Bournville som en trädgårdsstad med starka socialpolitiska inslag. Tonvikten låg på välbefinnande, hälsa och idrott. Ljungsbro kom under företagsledaren O.G. Svenssons ledning att likna Bournville. Sonen Hjalmar Svenfelt delade faderns ambitioner att bygga ett fungerande samhälle; en obruten tradition av samhällsbyggande och omtanke blev följden.

Ett resultat av inspirationen från England var de stora fruktodlingar som bolaget uppförde – främst äppelodlingar. Från 1901 planterades fler än 1 500 äppelträd, och dessutom bärbuskar. Skördarna användes till fyllning i chokladpraliner; under första världskrigets chokladimportstopp kunde bolaget överleva och växa bl.a. tack vare sitt äppelmos. Fruktodlingarna sköttes av anställd personal, och egna äppelsorter – Cloetta Mignon – togs fram för att passa i produktionen. Företagets trädgårdsmästare bistod även egnahemsägare med fruktträdgårdens skötsel, vilket ökade bolagets tillgång till råvara.

Cloetta stödde tidigt egnahems-byggandet med lån och subventioner, och under och efter första världskriget uppfördes tvåfamiljshus av engelsk modell för tjänstemännen. Under de kommande årtiondena kom Cloetta att svara för all samhällsplanering i Ljungsbro – till exempel gator och underhåll, vatten och avlopp. Bolaget ansvarade också för uppförandet av ett postkontor.

Cloetta byggde också mycket moderna arbetarbostäder – såväl för ogifta kvinnor (de var många) som familjebostäder. Lägenheterna hade toalett, badrum, tvättstugor och hobbyrum. Portvakt fanns givetvis i bostäderna för de ogifta kvinnorna …

Egen företagsarkitekt

Arkitekten Henry Fraenkel kom att under två årtionden vara ”företagsarkitekt” åt Cloetta och ritade många hus som än i dag finns i Ljungsbro. Fraenkel arbetade efter principen ”Byggnadskostnader får rätta sig efter kvalitetskraven och ej tvärtom”, vilket ledde till radikala tekniska lösningar och mycket hög kvalitet – och till en prislapp som i dag kanske inte skulle ha accepterats.

Ett samhälle byggs emellertid inte av bostäder allena, vilket ledningen för Cloetta tidigt insåg. Själva infrastrukturen i samhället byggdes upp, vilket bl.a. ledde till att bolaget uppförde och bemannade en provinsialläkarmottagning – även denna ritad av Henry Fraenkel och radikalt modern. Tandläkarmottagning och ett daghem med flera olika avdelningar, barnsäkra lösningar och eget solarium (!) blev andra välfärdsinsatser. Företaget upplät även mark och arkitekt (Fraenkel) när kommunalhuset i Vreta Klosters kommun skulle byggas i centrala Ljungsbro. Detta anses av många som Fraenkels vackraste och mest genomarbetade projekt. I anslutning till detta uppförde Cloetta också Theobroma, en centrumbyggnad i Ljungsbro.

Överskottet av kvinnlig arbetskraft uppfattades som ett socialt problem; Cloetta löste detta med en medveten rekryteringspolitik och ett i grunden protektionistiskt förhållningssätt. Manlig arbetskraft anställdes för verkstadsarbete, måleri, snickeri och den egna trävaruindustrin. Principen var att ingen arbetskraft skulle tas in utifrån för reparationer, vilket ledde till fler män i den fasta arbetsstyrkan.

Cloettas sociala ambitioner sträckte sig emellertid längre än så. Semesterresor, utflykter, faddergåvor till barn, biståndskassa för ekonomiskt skydd vid dödsfall, vistelser på kurort m.m. ingick i personalpolitiken liksom en personalkonsulent för mottagande och stöd till nyanställda. Bolaget stödde också de frivilliga organisationerna (även avdelning 58 i fackföreningen Svenska Livsmedelsarbetarförbundet uppmuntrades av O.G. Svensson). En viktig pusselbit i samhället var också Folkets Park (1924) som lockade inte enbart traktens ungdomar utan också många kända svenska artister. Det kan för övrigt noteras att Ljungsbro Folkets Park fortfarande är i högsta grad livaktig. Många andra föreningar har också fått stöd från bolaget med det uttalade syftet att Ljungsbro ska kunna erbjuda alla rik fritid och meningsfulla sysselsättningar. Sammantaget har detta lett till att Ljungsbro även i dag har ett fungerande föreningsliv. De centrala delarna av samhället är också fortfarande präglade av Cloettas samhällsbyggande, även om almsjuka, rivningar och anpassningar till EU-normer har förändrat stadsbilden.

Arbetet i Ljungsbro väckte nationellt och internationellt uppseende. Utställningen Bo rätt på Cloetta sätt 1944 lockade mer än 2 000 personer som kom att se hur ett företag kunde bygga ett samhälle där kvalitet och service i mycket stod i högsätet – men där även kritiska röster emot kategoriboende, subventionerade hyror och ordningsregler fastställda av bolaget restes.

Varför detta?

En berättigad fråga för den som ser bakåt på Cloettas 110 år i Ljungsbro är självfallet – varför då? En stor del av svaret finns i det engagemang som visades av framför allt ägaren O.G. Svensson och sonen Hjalmar Svenfelt. Svaret kan nog till en del också sökas i engelsk tradition med rötter hos kväkarna att behandla lojala och hårt arbetande med respekt och goda villkor.

Mer handfasta skäl fanns också. År 1902 låg Ljungsbro långt bort från allt. Den enda tillgången var kraftstationer som kunde förse en ny industri med energi. Hur få människor att flytta till en sådan ort? Pendling var då inget alternativ. Sannolikt var erbjudanden om goda villkor och ett starkt engagemang från företagets sida nödvändigt för att lösa arbetskraftsbehovet. På så sätt kan man kanske säga att det folkhem som onekligen byggdes upp inte enbart uppkom av intresse och omtanke, utan även genom marknadskrafternas tryck.

Cloetta firar i år sitt 150-årsjubileum med bl.a. en stor jubileumsskrift som kommer ut under senhösten 2012. Där kan vi säkert få djupare inblickar i den spännande historien om en fabrik som byggde ett samhälle.

Ur Företagshistoria 2012:4

Text: Michael och Annica Nydén. Michael Nydén är näringslivsutvecklare i Linköping. Annica Nydén är småföretagare. De bor i Ljungsbro och är engagerade i ortens framtid och dess historia.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *