Idén är att etablerade positioner som företag har kontinuerligt hotas av entreprenörer som söker efter nya affärsmöjligheter, inte minst genom att ersätta befintlig teknik med ny. Under 1900-talets andra hälft har transistorn (1950-tal) och mikroprocessorn (1970-tal) utgjort grundteknologierna för en sådan skapande förstörelse.
En tredje industriell revolution
Omvandlingskraften har varit så stark att detta teknikskifte ibland kallas för en tredje industriell revolution (med ånga som den första industriella revolutionen i slutet av 1700-talet och explosions- och elmotorn som den andra i slutet av 1800-talet). Persondatorernas breda intåg i människors vardagsliv sedan slutet av 1990-talet är visserligen en del av denna historia, men som omvandlingskraft av det svenska näringslivet är digitaliseringen större än så.
Genom att betrakta digitaliseringen som den centrala innovationen i en tredje industriell revolution betonas det långsiktiga spridningsförloppet, från stordatorernas första steg in i försvars- och verkstadsindustrierna på 1960-talet till utvecklingen under 2000-talet, när de flesta vardagliga områden började impregneras av den nya tekniken.
Datorutvecklingen mellan 1950 och 1975 präglades av att tekniken var utrymmeskrävande, dyr och tekniskt komplicerad för användarna. Ett par stora svenska industriella aktörer var tidigt ute i stordatorutvecklingen, men det var mikroprocessorn som innebar startskottet för digitaliseringens vidare spridning.
I grunden handlar digitaliseringen om att det blev möjligt att samla, lagra, organisera och bearbeta information på nya sätt – och med mycket större hastighet. Den digitala informationshanteringen blev till en ny typ av infrastruktur som snart visade sig att ha kraft att förändra så vitt skilda verksamheter som hur man svetsade bilar, betjänade bankkunder, utvecklade nya läkemedel och överförde tv-signaler.
Datoriserade system spreds till allt fler branscher
Eftersom produktionen av hårdvara präglades av ihållande prisfall spreds användningen av datoriserade system till alltfler branscher under 1980-talet. Och billigare hårdvara gynnade mjukvaruindustrin, som kunde bygga vidare på den grundläggande tekniken för att anpassa datorkraften till kundernas skiftande behov.
Utvecklingen resulterade i att den nya tekniken även fick stor betydelse för själva innehållet i de varor och tjänster som producerades. Det gäller till exempel finanssektorn, där bankerna på 1970-talet investerade i stordatorer för att effektivisera den interna transaktionshanteringen.
Under 1980-talet kom nya terminalsystem som gjorde det möjligt att introducera nya tjänster, som bankomater och telefonbanker. Under 1990-talet övergick bankerna till klient/server-system, och en stor del av de traditionella tjänsterna flyttade över till bankernas nystartade internetkontor.